Idag är en dag då jag är fruktansvärt arg...började med att jag igår när jag pratade me Emilia i tele tappade min mobil i golvet så att den gick sönder. Så nu har jag ingen mobil, dvs ingen väckarklocka så ja försov mig i morse. men när jag sen ska låsa lägenheten så är min nyckel spårlöst försvunnen jag letar men kan inte komma på vart den är eftersom jag inte var någonstans än i lägenheten igår så jag börjar leta som en idiot efter nyckel men kan inte hitta den då börjar jag drabbas av lätt panik, men kan inte ringa hem och kolla vad jag ska göra eftersom ja inte har ngn mobil. me tillslut bestämmer jag mig för att lämna lägenheten öppen och gå tll skolan men på väg ut så ser ja att min handuk ( som jag hängde upp max 10min tidigare ) ligger på golvet så ja lyfter upp den igen o där ligger nyckel... har ingen aning om hur den har kunnar hamna där lite scary men men....
så ja e jätte gald idag inte nog med de så känner man sig inte uppskattad heller men men vad kan man göra?
Ett svek, kan man förlåta de? och om man förlåter de är de då ytligt, för ett svek sitter i länge och sårar lämnar djupa sår som sen kommer bli ärr men kommer ärret någonsin att försvinna?? Kan man någonsin förlåta någon som stått en nära och sårat en så fruktansvärt mkt, kommer man innerst inne att kunna förlåta den personen? Kan man släppa in någon som redan har sårat en gång i rädslan för att bli sårad igen? Speciellt om man inte har lätt för att förlåta och släppa in...kan man då lägga allt bakom sig?? Finns det något sett som man kan bortse sveket och bara gå vidare och förlåta och ta in, lita på personen? Jag tror att om man älskat någon och den personen sårat en så att man får djupa sår så tar det lång tid innan de såret har läkt till ett ärr, men ärret kommer aldrig att försvinna den kommer alltid att vara där som en påminnare om personens svek. Så du kan förlåta personen ytligt och lite till men allra inners kommer du aldrig att förlåta eller glömma helt. De kommer alltid att finnas där som en del av livet. Sorgligt kan man nog säga men de är verkligheten.
För att klara av livet behöver du motivering, du behöver något som gör att du orkar anstränga dig juste de lilla extra. Men vart får du motiveringen ifrån? Vissa får den utav sig själv,andra från familj, vänner, pojk/flickvän eller tränaren. men i enden så får alla motivering ifrån något. alla har sin egna motivering, hara har sina egna mål att kämpa för sin egna motivation att hålla sig fast vid. Men om man har ansträngt sig de lilla extra och endå inte kommit upp till de mål man satt upp blir man ju självklart deprimerad och käner sig värdels och förlorar all motivation till att fortsätta anstränga sig. Man deppar ihop totalt man orkar bara inget man ligger i sängen hela dagen antingen äter man jätte mkt lr så äter man inget alls. Man bara orkar inte ngt man känner sig värdelös man känner sig deprimerad man vill inte göra ngt alla man bara är och stirrar i taket. Allt detta för att man inte kom upp till sitt egna mål som man satt upp. Varför ska man då ha mål och motivation, om man då blir deprimerad om man inte lyckas. Men skulle människan klara sig utan motivation och mål i livet? deprisionen kanske är smällen man får ta för att kunna leva. För att man ska kunna klara sig och komma längre i livet? Men är de bra att man ska va deprimerad för att kunna leva??
Jajja - motivation saknas
Drömmar har ett slut, allting är inte lyckligt. Så vill du bara ut så lyssna nu riktigt, för att drömmen ska bli verklig måste du kämpa varje dag även om den blir verklig är det hjärtat säger lag. Drömmar har ett slut men du kan bestämma själv, även om den slår knut är den lätt att reda ut. Du är vad du vill så ta i lite mer, ta i lite till så kommer folk se när du ler. - A.I.M.N
Happ då har man varit p åhajk hela helgen, ganska så sooft faktist om ja ska va ärlig. Bara vara utan att behöva tänka på ngt annat hur skönt som hellst. Gå runt i mjukiskläder och ingen som dömme ren hur häligt som hellst. Sen får man ju umgås me kompisarna me som man inte träffar så ofta...ÄLSKA!
Tebax te Jkpg ikväll, fram tills dess ska ja va me älskling, han ska komma hit snart så ska vi ut o gå i de fina härliga vår vädret hehe :P
Tankar & minnen, vaför finns dom? vad fyller dom ut för effekt? har dom någon speciell mening eller finns dom bara där för att göra livet surt för oss? Visst finns de glada tankar & minnen som man blir lycklig av och kan se tillbaka på med glädje men seriöst de e dom sorgsna minnerna som man kommer ihåg längre och ältar om och om igen o tänker mer och mer på alltså tankarna skulle inte finnas utan minnen och minnerna skulle inte finnas utan tankarna. Glada minnen kommer man ihåg ett bra tag och kan le och må bra åt. men minnerna som har sårat en och gjort en ledsen finns kvar mycket längre och man ältar dom hela tiden. Man kan inte få dom att försvinna. vad är det för mening med de? Att man ska må dåligt hela tiden och vara ledsen och deppig, de känns så himla onödigt! Men när väl ett minne har börjats att spela upp i ditt huvud kan du inte putta ifrån dig tankarna som kommer med minnet. dom kommer atomatiskt och man kan inte stänga av dom. Men med ett glatt minne så händer inte samma sak utan då minns man bara med glädje och man tänker inte utan bara minns. varför ska de vara så det är ju båda minnen och tankar? varför ska det vara annorlunda om de e glada eller sorgsna tankar de e ju en slagas diskriminering mot människan skulle man kunna säga. varför är det så?? kännslor, tankar och minnen hör ihop men varför är det bara de sorgsna man kommer ihåg i längden??
Jajja - när minnen plågar en
Jag kämpar så hårt men går det nånsin över så fort man tar luft är det något som kväver, hur gör man för att glömma allt som man känner, hur gör man för att få smärtan att lämna. vet du vad man kan göra för att rätta till, kan du visa vägen till kärlekens vind. allt jag vet är att alla delar i mig är sönder kan du svara mig går det någonsin över? - A.I.M.N
Happ nu va veckan slut...as skumt att va i skolan efter att ha varit borta i 5v....men men....ganska skönt me...träffa alla o flumma runt o bäst av allt slippa gå upp halv 7 varje morgon....
Nu e helgen här med...ska på hajk..åker ikväll efter ja fått min massage hehe ska bli skönt sen åker ja te ölsremma o kommer hem på söndag...drar nog med min dator så att ja kan sitta o plugga lite eng imon bitti...ska ha muntlig redovisning på tisdag o måste göra bra ifrån mig ska ha mitt MVG i eng fick inte de i 9:an men men.
Tiden? vart tar den vägen? den bara försvinner för att aldrig återvända...den går så fort att man inte märker att tiden är förbi. Så känner jag i mitt liv...att tiden bara försvinner. Man lever efter samma system man vaknar går upp klär på sig, går till skolan, har lektion, äter frukost, har lektion, äter lunch, har lektion, går hem, sätter sig antingen vid datan , kollar på film lr läser en bok sen e klockan så mkt att man ska sova o så håller dagarna på samma visa om och om igen. inget förändras kanske sitter man vid datan lr går ut och går men grunden är den samme. Livet bara försvinner och snart märker man att dagarna har blivit veckor och veckorna blivit månader utan att man själv märkt något. Man har bara levt och följt med strömmen. Hur många mer än jag lever så? ja tror att alla lever lite så efter samma system och schema...dagarna bara försvinenr förbi en och man gör inget åt de. livet bara fortsätter och fortsätter i allt snabbare tempo den tar aldrig slut. Till sist går det så fort att du finner dig själv stressad och känner att du inte orkar med livet. LIvet har gått för fort du har inte hnnit med att göra alla de saker du hade tänkt att göra. Du blir deprimerad och känner du att du inte räcker till. Du börjar att tröstäta och slutar med allt, slutar leva. Vad gör man för att finna tiden och ta sig ur systemet? går det ens, kan du sluta med något som har hållt på i hela ditt liv? finns det något annat än systemet? Kan man leva utan ett system utan ett schema? Tror inte att det är möjligt kanske kan man variera schemat o sticka ut från systemet men helt utan dem kan du inte leva. Männsikan behöver grunder utan dem skulle de inte klara av att leva. Tiden skrämmer mig, den går för fort för att jag ska hinna med, mitt liv bara försvinner. Vart tog tiden vägen då man var lite och inte hade några bekymmer man bara kunde leka och bara va. Den tiden försvann alldeles för fort när jag var i den åldern men åldern bara sjunker och sjunker barn kan inte längre vara barn...även fast deras tid inte går fort så måste de låtsas som om att den gör de och göra saker som de egentligen inte behöver göra fören flera år frammårt...tiden tvingas att gå fort utav barn och deras omgivning. Vuxna stressar på tiden och vägrar låta den gå sakta klart att barn tar upp efter dem alla vet väl att uttrycket "Barn gör inte som föräldrarna säger utan som dom gör" stämmer ganska så bra in på vårat sammhälle. Men om vuxna saktade ner tempot skulle vi kunna bryta oss ifrån schemat och systemet? Tiden skrämmer mig den kommer och går, försvinner innan man hinner att märka att den är där.
Jajja - tiden flyger förbi
Vatten är de tidlöst? vågerna har de någon tid??
"Lilla vän sluta tänka på igår, imorgon en ny chans, en ny dag du får. Ingen har rätten att få dömma dig liksom ingen har rätt att dömma mig. Ta ditt vackra ansikte upp ifån kudden,sluta gråta börja le brätt me hela munnen. Ibland kommer hinder och saker som slår. Men lilla vän sluta tänka på igår." - A.I.M.N
don't know what's worth fighting for Or why I have to scream I don't know why I instigate And say what I don't mean I don't know how I got this way I know it's not alright 'Cause inside I realize that I'm the one confused
Hmm nu har man då skaffat en blogg...hmm känns lite B me tanke på att ja har mobbat de hela tiden o sagt att de e drygt men med folk som tjatar har man väl inte så mkt val....
Ni som inte känner mig aa...detta kommer antagligen bli en väldigt deppig blogg men ska göra mitt bästa så att de inte blir de...ni får en inblick i mitt liv....hoppas ni trivs :P
Jajja - ny blogg skapad
"Jag tror att det är så att styrkan kommer inifrån och man måste få vara sårbar tills dess att såren fått läka. Visst kommer det alltid att finnas kvar ärr och kanske vara lite ömt, men när såren börjar läka så kommer också styrkan att öka. Vetskapen om att man inte blir sårad lika lätt ger en styrka" - en vän till mig sa detta.
Kommer ärren någonsin läka och försvinna ??
