Happ andra dagen me blogg...ganska intressant faktiskt , Igår va jag sjuk så ja somnade väl runt halv 6 på kvällen sen sov jag till halv 3 på natten sen halvsov ja te 5  sen läste jag min bok te halv 7 sen gick jag upp. lagom i tid till skolan med...



Jag känner mig sliten mellan två världar, två personligheter. Den ena är den kaxiga och orädda den som vågar stå för de hon tycker o försvara sig själ. Den andar är den snälla och söta alltid glada, den som alla tror att jag är.
Jag vill vara mer åt de första klippa av håret färga de blont me rosa lugg, ha nitbälten lite mer åt punk hållet. Vara allmänt ja bryr mig inte om vad jag har på mig lr vad andra tycker sån som ja egentligen är.
Men en del av mig vill vara så som alla vill ha mig o som dom tror att jag är...snäll,söt, tajta kläder, klackskor, långt hår osv....ja är nästan som denna utåt men det är bara en roll som sats upp...en roll som så många andra jag har haft.  Jag har ändrat på mig för att passa men känner att de e inte så jag vill vara, jag känner mig inte bekväm me den jag blivit. Jag vill så gärna vara den alla vill att jag ska vara men de känns inte rätt, de känns inte som jag.
Inte för att jag vet hurdan jag är men känner att detta är fel men på något sätt känns de endo rätt...kanske för att det är så som du vill ha mig men jag kommer aldrig kunna bli så som du vill ha mig. Det är inte jag men jag mår dålig utav att aldrig kunna bli så som du vill ha mig. När ja på skämt har frågat va du skulle tycka om mig om ja hade vissa kläder eller en viss frisyr så har du skrattat o sagt att ja inte skulle ha de o mobbat de rätt igenom....när jag innerst inne vill ha de på mig lr ha den frisyren så har det sårat mig. Jag kan inte bli den tjej du vill att jag ska vara lr någon annan vill att jag ska vara. Jag kan bara vara mig själv inte ens de klarar jag av. jag vill göra dig lycklig men det känns som om att jag bara orsakar dig och alla andar sorg vad jag än gör känner jag att jag mislyckas.
När jag ändrat på min personlighet för din skull och bytt sätt att se på saker o ting men de tycks inte duga åt dig, jag har ändrat på mig för din skull efter de som jag trodde var idealet hur du ville ha mig. Men nu när jag är sån så är de inte så du vill ha mig.
Mina vänner har också skrattat åt hur jag önskar att jag var de säger att ja inte ska vara sån utan att jag ska vara den snälla gladar rara och söta flickan.
Men ingen av dom ser hur jag mår ingen av dem märker. Men vad ska man göra, hur får man dom att se?? Vill de ens se? bryr de sig? det vet jag inte och de kan jag inte veta så då är det lättare att leva såhär men hur ska länge klarar man av att kännns sig splittrad?

Jajja - när man känner sig splittrad




Jag eller Jag 

 don't know what's worth fighting for
Or why I have to scream
I don't know why I instigate
And say what I don't mean
I don't know how I got this way
I know it's not alright
'Cause inside I realize that I'm the one confused