ja va ett tag sen man skrev...hänt ganska mycket så har inte hunnit skriva, nu har man då haft påsklov i ett par dagar o de e snart slut o inte har man gjort ett skit heller. Fast ibland kan de också vara skönt, men idag så ska ja troligen va me lilla Lina. Sen har ja undrat ett tag, e de nån som läser de jag skriver? eller är det bara jag själv  som skriver av mig o läser de. hmm skulle va kul o veta att iaf en läste de ja skrev även fast de kanske för de mesta är mina egna tankar som kanske inte är så kul för folk att läsa men iaf. du kan väl skriva en komentar om du läser min blogg??


Löften, har man gett ett löfte bör man väl hålla de? Har man lovat någon någonting så håller man de. Är det inte så de ska fungera? Trots de så bryts löften både till höger och vänster av folk, ingen tar dom på allvar. De är bara något man säger sen går de över liksom. Men om man har lovat någon man älskar något så håller man de, för bryts de löftet så sårar de något så fruktansvärt och man vet inet vad man ska ta sig till. Man känner sig sivken, sårad, bortglömd och oälskad. Kan man då gottgöra på något sätt att man har brutit ett löfte? finns det ord som kan beskriva hur ledsen man är, och som kan göra så att man ger förlåtelse? Eller är det så att de finns inga ord utan bara handlingar, villka är då dessa handlingar? Men kan verkligen handlingar förlåta de brutna löftet som betydde så mycket för personen? Kommer det någonsin att sluta svida? och om man nu då har förlåtit personen ifråga, kan man då lita på personen igen, kan man verkligen lita på att den håller de löften den ger? hur ska man kunna göra de, pågrund utav dens handlingar och ord? vem som hellst kan komma med samma ord och samma handlingar. Om tillit försvinner går den då att bygga upp igen? kommer man någonsin kunna lita fullt ut på den personen som bröt ett mycket viktigt löfte till dig? Kommer såret någonsin att försvinna, det är frågan...



Jajja - fylld utav sår