Jag har verkligen ställt till det öfr mig själv denna gången, problemet är bara att jag kan inte rätta till det på något vis, finns ingen möjlighet att jag ska klara av det. Jag måste ta konsekvenserna för det jag gjort men pallar det inte, vill det inte. Varför är jag så sjukt dum i huvudet? Du va det bästa jag hade.....nu har jag dig inte ens som en vän. Varför var jag tvungen? varför? Snälla låt mig resa tillbaka i tiden och ändra på det. fattar verkligen inte hur dum jag är. Jag är bara ett tomt skal utan någon betydelse. Vill inte äta och när jag väl känner för att äta kan jag inte äta, kan inte sova kan inte göra någonting. försöker att fylla ut tiden med annat men det hjälper inte för i slutändan sitter jag där själv med mina tankar. och allt känns ilka skit iaf. hur kunde jag tro att det här skulle göra mig lyckligare och få mig att må bättre? är du är den enda som fått mig att må bra och le på riktigt utan en massa masker? Du var mitt ljus i mörkret som ledde mig rätt, nu fumlar jag omkring själv och hittar inte ut snälla hjälp mig innan jag försvinner för långt bort....