Så då har man varit ute i skogen i 5 dagar, och levt livet. Inget internett,ingen telefon, ingen dator ingen tv alltså ingen electrisitet alls. Fatta va soft det är, Man blir helt isolerad från verkligheten. Man har inga förpliktelser och man lever inte efter klockan utan efter vad man själv känner. Älskar att vara på scoutläger för där kan man vara sig själv fullt ut utan att någon ser ner på en. Det är en så sjuk skön atmosfär liksom, alla är glada och trevliga massa kramkalas överallt och inget misstolkas utan är bara vad det ser ut som. man lär känna massa folk och ha mysigt. Samtidigt som man får frisk luft, motion och massa ny kunskap. och har as kul sammtidigt. men det bästa är hur isolerad man blir och glömmer bort alla sin bekymmer och problem.

Komma hem är också skönt för man inser hur lyckligt lottad man egentligen är som bara kan slänga all tvätt i tvättmaskinen, hoppa rätt in e en varm duch gå till rummet och leta i den överfulla garderoben efter något att ta på sig. sen gå ner till kylskåpet gnälla över att det inte finns något gott trots att över halva kylen är full med mat. sen ta något och värma upp det i micron. Man uppsakattar allt sjukt mkt mer, och inser att det som man själv tycker är skönt att göra i en vecka är vardag för någon annan, det liv vi lever på läger är en annans vardag liksom. Och då är vi endå lyckligt lottade där med då vi inte behöver gå alls långt för att få färskt vatten, eller har fri tillgång till bra ved och det bästa vi får mat och behöver inte leta efter den. Man inser att det vi har skulle vara lyx hos någon annan. Tanken på att det finns de som inte har ens tak över huvudet och vi gnäller på att det är kalt i tältet, eller de som behöver gå felera km för att få bra vatten medan vi bara behöver gå någon meter och klagar. det vi kallar friluftsliv är verklighet för andra.

men det versta är att efter en dag eller två tänker man inte på att man egentligen har det hur bra som hellst utan börjar kalga på det ena eller det andra. allting blir en självklarhet, varmt vatten, ström, mat och kläder det är liksom ingenting speciellt med det. Men för den dagen eller två uppskattar du verkligen allt och det är så sjukt skönt att man iaf kan få insikt i det en stund och kanske sätter det sig lite efter varige gång.

Men det versta med att komma hem igen är verkligheten, ansvaret, alvaret, plikten och allt annat man måste göra. man kan inte längre inte tänka på det man måste följa klockan istället för att bara vara. man måste ta tag i sådant som inte e så trevligt, sådant som man skjutit upp för länge. tycker inte om verkligheten men antar att man måste leva i det iaf. Men egentligen önskar jag att hela mitt liv vara som ett scoutläger som aldrig tog slut...


btw, tack till alla som gjorde lägret så sjukt kul, Bella. Petter. My, Ida, Lina (när du va där) dan, oskar, filip och Axel Shit va kul vi hade det och alla ni har gett mig ngt och hjälpt mig på något sätt. saknar er alla speciellt vissa....,men vi ses igen!!


Jajja - realety stinks!

ps. Mitt motto som jag lever efter " Kramas är bäst " var fler än en som märkte det på lägret :-)