Om det endå kunde va så skönt men ikke, sitter och lider på min *älskade* mattelektion. Har inte gjort ett enda tal har suttit och tittat i boken + häftet och hållt inne gråten. Fattar NADA! saker som jag gjorde för två veckorsedan är bara ett mysterium för mig. skulle göra ett gammalt nationellt prov, problemet var bara att ajg fattade inte en enda fråga. Jo en så jag lyckades svara på en a och en b fråga visst e jag duktig!....not känner mig versta retard.

Det versta jag vet är när jag inte klarar av något själv, hatar att känna mig dum och beroende utav andra. Jag e en såndär kan själv människa. Jag kom liksom aldrig ur de stadiet när jag växte upp. har alämnt svårt att be om hjälp och speciellt när det kommer till något som jag inte har någon som hellst koll på som då ex matte. Och detta resulterar i att jag inte ber om hjälp och när jag väl ber om  hjälp men fortfarande inte fattar (aka känner mig ennu dummare) så säger jag att ajg fattar bara för att jag inte vill fråga om hjälp igen. Får versta ångesten utav matte, mår mega dåligt och blir arg på mig själv för att jag inte klarar av en sådan enkel sak liksom. Vem som hellst skulle klara av matte B men jag gör inte det as känckande. sen gör det inte saken bättre att alla i min umgängeskrets har typ MVG i matte....så känner mig ennu dummare bland dem och vill inte be om hjälp för hatar att visa mig svag. jag ska ju vara stark jag är ju stark...lr??


Jajja - ÅNGEST!