Har precis suttit och läst massa gamla blogginlägg på min lunar, kanske inte det smartaste ja kunnat göra men kände att jag behövde det. Läst om hur jag och Simon hade det i början hur sjukt underbart allt kändes, som om att det aldrig skulle kunna ta slut. sen insåg jag att ja inte känt så på evighter och jag blev ledsen. Allt lät så underbart  i bloggen och jag minndes alla de dagar me glädje men sen blev jag sorgsen för att det inte känts så på evigheter. Tror det är därför det tog slut, vi blev för vana vid varandra, uppskattade inte de små sakerna, överaskade inte varandra, alla de små saker som gjorde just oss unika glömde vi bort. vilket känns otroligt surt.
Jag älskar och kommera alltid älska honom, han kommer alltid finnas i mina tankar. och jag önskar inget än att vi kan bli de vänner vi var innan vi blev tillsammans men förstår att det inte riktigt fungerar så men man kan alltid hoppas.

Men gud va naiv man var när man va liten och nykär.

Jajja - tårarna får rinna över minnena

Jag kämpar så hårt men går det någonsin över?
så fort man tar luft är det något som kväver.
Hur gör man för att glömma allt som man känner,
hur gör man för att få smärtan att försvinna?

allt jag vet är att alla delar i mig är sönder,
kan du svara mig på går det någonsin över?

Jag har precis insett att jag aldrig kommer kunna se på dig på de sättet längre, lr jo det kommer jag kunna men jag kommer aldrig kunna ge det en chans till. det är förstört me tanke på allt som du gjort. Om jag har hoppats lr om du har gjort det så är de bortkastat för det kommer inte fungera så. Du svek mig, så sjukt mycket även om du sagt att du inte skulle göra det så har du gjort det och de äcklar mig. tanken på att ge de en chans i framtiden om de skulle vara så är försvunnen, skulle inte kalra av det. sveken är för stora, jag litade på dig gång på gång men sveken kom bara åter och denna gången äcklar det mig för mycket för att jag ska kunna se åt sidan ennu en gång. en vän vill jag ha men inget mer någonsin. och det sliter mig i tusen bitar nu när jag insett det, och förstått vidden utav sveken och när jag ser tillbaka ser jag samma svek återkomma samt gamla svek som jag bara blundat för. antar att när man är kär är man naiv och blind. älskar dig kommer jag alltid göra men såren är för djupa.....