Kan inte fatta att det är sant, inte en gång till....min första dag i Finalnd belv inte som väntat tio över 7 finsk tid dog min farbror. och jag hann inte ens träffa honom. Kan inte fatta att bara 3månader efter att jag förlorat min farmor förlorar jag min farbror. han va inet ens så gammal bara 74. känns as skumt. har inte smält det hela än och kommer va mega jobbigt imon när jag ska börja jobba kommer bli nicka och se glad ut antar jag nu får jag iaf användning av års av maskhållning antar jag. men det är väl det enda posetiva med det hela. det värsta är att jag e själv här har ingen att ty mig till ingen att prata med ingen som tröstar. Vill bara vara hemma och ligga i en trygg famn.

allt kännns bara overkligt o har inte sett kusin såhär förstöd förut, han e ganska biffig och matcho han va ledsen på famos beggravning men det här e helt annat okey det är han pappa men det är skönt att se att han kan visa känslor men eftersom hans fru inte är hemma så känner jag på något sätt att jag måste trösta men kan liksom inte allt blir bara fel typ.

blir en begravning till vet inte hu jag kommer klara av dessa veckor men det här e en möjlighet jag inte får missa men jag klarar inte av det här ensam.


Jajja - sorgen är stor